Drömmen om bullterrier började redan 1984

Men då fanns det tyvärr ingen möjlighet för mig att skaffa en bullis. Ändå ringde jag till Gunnar Strömbert på kennel
Warmaster för att prata lite bulle. Minns att jag ville ha en "kolafärgad" tik, för det hade jag sett på bild och tyckte
att det var läckert. Men mitt hundliv började allt tidigare än så:

Som 14-åring skaffade jag mig min första egna hund. (Familjens collie räknades liksom inte...) En röd långhårstax med kroksvans, vid namn Kim. En tax var verkligen inte min drömhund, men Kim var tvungen att byta hem
och jag tänkte att om jag inte tar honom, kommer jag aldrig att få nån egen hund!

 Blandad kompott

Efter ett par års kämpande med Kim på lydnadsplanen fick jag möjlighet att köpa den labrador jag så
hett önskat mig. För hundutställning var det jag gillade mest av allt! Då. Jag gick också på jaktträning och ställde
upp på ett par jaktprov. Med dåligt resultat kan jag säga. Vovven ville plaska och bada i den svala, härliga sjön
och inte alls bli dirigerad upp i skogen till några döda fåglar...

Jag var aktiv inom Svensk Hundungdom, gick ringsekreterarutbildning och som 18-åring genomgick jag Svenska Kennelklubbens hunduppfödarkurs. Kennelnamnet registrerades redan 1989 och då hade jag kompletterat
mina labradorer med ett par löwchentikar. En ärtig liten ras med lite päls att pyssla med. Det blev tre små
löwchenkullar, varav en tik blev champion, innan jag insåg att pälshundar inte var min gebit.

Åren gick och min dröm om en bullterrier började så sakteliga bli verklighet. År 2002 hade jag "stått i kö" länge
för en bulle på en annan kennel och tiken gick sedan tom! Katastrof. Tack och lov så kom
lilla Nellie till oss som fodertik från kennel Bodils.

Nellie smakar på välförtjänt jaktbyte. 

Ett kul sätt att skaffa hund (och kennel)

Nellie fick två valpkullar under Bodils kennelnamn och jag behöll Lisen från första kullen. Malin är född i andra
kullen och hon kom till mig på ett lite speciellt sätt: Jerker ringde på våren och ville köpa en ny hund efter att
hans dobermanntik Cleo hade gått bort i februari. Han hälsade på för att titta på valparna,
och i juli blev lilla Malin hans.

Under hösten tränade vi lite viltspår tillsammans med andra valpar och valpköpare. Och för att göra en lång
historia lite kortare, så blev vi kära och slog våra påsar ihop! Jag fick ytterligare en tik och Jerker fick en kennel.

Så nu kamperar vi ihop med allt det innebär av hundpromenader, kontakt med valpköpare och andra trevliga
hundmänniskor, matning, kloklippning, läggning av viltspår, utställningar, bulllefnatt och massor av glädje såklart!